Sprintdistans leder till Olympisk

Min första triathlon-tävling är genomförd i och med en sprintdistans i Örserum. Så himla kul! Sol, 24 grader i luften och drygt 22 i vattnet (ingen våtdräkt m.a.o.). Härlig stämning och mycket roligt med fyra olika moment (om man räknar växlingarna).

Jag genomförde sprinten på 1:28 utan att få ont i vänstra benets baksida.

Bröstsim och tranbär

Simningen var det som överraskade, det vart inte alls som när man övar själv. Pulsen gick rakt upp i taket och sen gick det inte att få igång crawlen ordentligt. Så 400 meter bröstsim på 11 minuter och sen joggade jag upp till växlingszonen.

Cyklingen gick bättre än jag trodde och planen med tranbärsdricka och en Snickers funkade klockrent! 44 minuter med mycket backar visade sig vara en fördel för mig.

Efter växlingen och 28 minuter löpning, med ännu fler backar, gick jag i mål med ett brett leende. Det här ska jag göra igen, helt klart. Allt gick bra och tankarna inför nästa gång snurrade redan.

Olympisk nästa

De utlovade kräftorna byttes ut mot grillat och tack kära mamma. Utan dig hade jag missat denna spontana upplevelse!

”Nästa år satsar vi på olympisk distans!”

ps. Läs även hur mamma styrde upp Örserum.