Från hjärtinfarkt till Ironman

Min resa till att ha genomfört Ironman Kalmar 2016 är klar. Och jag är nöjd, glad och väldigt tacksam. Okej, jag höll förvisso på med rätt mycket idrott i unga år men det involverade alltid en boll på ett eller annat sätt. Att genomföra en Ironman fanns inte på kartan på den tiden. Haha, jag visste förresten inte ens att det fanns något som benämndes Ironman, ännu mindre vad det innebar.

En trög start

Jag var hyfsat aktiv fram till 20-årsåldern men sen blev det betydligt mindre av den varan. Squash till och från och kanske lite badminton men annars sparsamt med motion. Så var det under 10-15 år. En hjärtinfarkt vid 36 års ålder var signalen som drev fram en förändring hos mig.

Jag började cykla och styrketräna. En handfull Vätternrundor blev det och så småningom träffade jag Paulus Wallentin som jag styrketränat kontinuerligt med i typ 10 år. Den grunden är guld värd inser jag nu, inte minst för att hålla mig rätt skadefri. Men, likt förbaskat drog jag av höger hälsena när jag spelade innebandy på hösten 2011. Bakterier i såret ledde till fem operationer och kryckor i dryga sex månader. Under den långa rehab-tiden väcktes tanken på triathlon.

Undrar om jag fixar en olympisk triathlon?

Stockholm Triathlon

Vintern 2012 började jag simma för första gången med Bella Fagundez. Precis som vi alla upplever det första gången, var det inledningsvis stört omöjligt att frisimma ens 25 meter utan dödsångest. Jag anmälde mig trots det till Stockholm Triathlon Olympisk distans 2013 och genomförde racet. Stressigt innan men efteråt fick jag duktigt blodad tand. Där och då uttalade jag det jag tänkte nämligen att jag skulle göra en Ironman när jag blev 50 år, det vill säga under 2016.

Jag drog, tillsammans med kollegorna på jobbet, igång Evli Triathlon Challenge som nu är inne på sin fjärde säsong. Kollegor och kunder tränar tillsammans ett par gånger i veckan med Paulus, Haishan och några andra tränare.

Efter Stockholm Triathlon 2014 fick jag höra talas om att det fanns en klubb i Saltsjöbaden. Praktiskt eftersom att jag bor där. Ett snabbt samtal med klubbens ordförande – Joachim Cronquist – med resultatet att jag anslöt som medlem säsongen 2014/15. Det har varit, och är, galet roligt. Alla bidrar så mycket till att vi nog har Sveriges bästa klubb, alla kategorier. Min fru Lotta började dessutom träna samtidigt vilket ledde till att vi körde London Triathlon tillsammans i Hyde Park våren 2015.

Planera och följ upp

På hösten 2015 fyllde jag alltså 50 år och jag fick då en startplats till Ironman Kalmar 2016 av mina vänner och kollegor. Först var jag rätt tveksam, men när jag sugit på karamellen bestämde jag mig för att satsa.

Det innebar att jag gjorde en plan för perioden september till augusti redan från början. Fyra race skulle genomföras under säsongen innan Kalmar vilka blev IM Mallorca 70.3 i storm och hällregn, Göteborgsvarvet för att få lite fokus på min sämsta gren (löpning), och Stockholm Swimrun för att uppleva något nytt under ett par veckor. Smart! Ny motivation infann sig därefter. Generalrepet inför Kalmar blev Vansbro Triathlon 70.3 första helgen i juli. Jag simmade på 34 och cyklade på 2.37. Men jag sprang som en halt på 2.11.
Efter egna misstag under säsongen och coaching från min omgivning började jag räkna ordentligt på vilket energiintag jag hade under mina olika race. Åt helsike kan man säga. Inte undra på att den sista sträckan alltid blev så jobbig, jag hade bara fått i mig 55-60% av nödvändig energi. Tomte.

Jag gillar att mäta utvecklingen i siffror och använder därför TrainingPeaks flitigt. Varje veckas pass planerades och data följdes upp. Två vändor till Johan Hasselmark på Activitus för att mäta trösklar. Att cykla baserat på watt är exakt, jämförbart och väldigt inspirerande. Några kilon på kroppen skulle skalas av och jag skulle hålla mig frisk och skadefri.

Race day

Jag vaknade vid 04:30 den 20 augusti med en lätt pirrig känsla i kroppen. Dags för den stora utmaningen. Säsongen hade fram till nu burit med sig dåligt väder på samtliga tävlingar. Men idag var det vindstilla, spegelblankt på havet, ljusgrå himmel och 16-17 grader. Perfekt!

Alla tävlande plus några tusen åskådare stod vid starten 06:45. Nationalsången strömmade ur högtalarna…gåshud och ett skönt lugn infann sig. Jag stod mitt emellan den grupp som skulle simma på 1.10 och den som skulle simma på 1.20. Jag hittade eget vatten direkt och simningen gick bra. Upp till cykeln 1.14 senare.

På cykeln hade jag två mål, nämligen att cykla frustrerande långsamt och äta och dricka enligt plan. 85-90 gram kolhydrater per timme skulle in i systemet. Dricka varje kvart och äta varje halvtimme. Det funkade perfekt. Även om det var en aning svårt att inte ta i på cykeln, men jag är ingen löpare och jag ville i mål. Inga risker skulle tas denna premiär.

Sex timmar senare var cyklingen över och jag började springa med rätt oberörda ben. Det var i alla fall känslan. Jag vill ligga runt 6 min/km och gjorde det i 24 km. Därefter blev framsida lår lokalt utmattade och stumnade. Jag kände mig fortfarande full av energi men benen höll inte och de sista 18 km blev därmed tuffare och jag var tvungen att gå vissa sträckor på sista varvet.

Ni vet ju hur mycket det betyder att ha kompisar som hejar på. Jag hade sisådär 20 kompisar inklusive min familj, Sidenmarks, kollegor, klubbkamrater och andra som helt plötsligt var precis överallt på löparbanan. Vilket underbart stöd!

Att springa in på röda mattan på Stortorget med den helt fantastiska Kalmar-publiken gjorde att jag var rätt säker på att jag just vunnit ett OS-guld. Magiskt och en härlig känsla, 4.57 på löpningen och 12.24 totalt på racet.

Allt handlade om att genomföra Kalmar på ett bra sätt. Jag tycker att jag lyckades genomföra hela säsongen mer eller mindre helt enligt plan. Lotta har stöttat och motiverat mig mycket. Detsamma har de andra medlemmarna i Saltsjöbaden Triathlonsällskap och mina kollegor gjort. Innerst inne tror jag dock att man själv måste vara helt övertygad om att man vill genomföra en Ironman. För det kräver en hel del insats för de flesta av oss.

Hoppas att vi ses under den kommande säsongen!?

/Micke ☺