Efter att ha hört Désirées story, känns inte som om det finns några ursäkter att starta och genomföra. Ens en att kvala till Ironman Hawaii, snacka om viljekraft. Kanske inte så konstigt att hon kammade hem förstaplatsen i klassen Damer 40-45 under årets Saltsjöbaden Triathlon Sprint. Tiden 01:15:16. Möt Désirée Falk Olsson.
Berätta om din idrottsliga bakgrund.
Min idrottsliga bakgrund är inom ridsporten. Satsade på dressyr och fälttävlan från barnsben och fram till 20 år. VM var målet, men studier kom emellan. Som ryttare krävs god kondition, så jag har alltid löptränat. Tävlade en del motionslopp under min ungdom som gav mersmak till bland annat Marathon och Klassikern.
Hur det kom sig att du började med triathlon?
Att jag började på med triathlon beror på fyra saker. Först så älskar jag utmaningar och efter klassikern verkade triathlon kul. Sen, en kompis från stallet, Helena Lindahl deltog på Hawaii Ironman vilket inspirerade mig. Då vårt första barn föddes sa jag ”det måste göra ondare att föda barn än att köra en Ironman”. Slutligen, jag såg filmen om Team Hoyt – ”I can”. Och om Dick Hoyt kan genomföra en Ironman med sin son, så kan jag också. Jag ville iallafall försöka. Så, efter det anmälde jag mig till Kalmar 2012. Jag stod beslutsamt på startlinjen och genomförde loppet på 11.59. Barnen var då 5, 3 och 1 år.
Wow, vilket fokus. Simning, cykel och löpning, vad tycker du bäst respektive sämst om?
Det moment som jag får kämpa mest med är simningen. Lärde mig att crawla år 2011. Jag kan spänna mig mycket under sim-momentet och förlora väldigt mycket tid på att tekniken inte fungerar och jag navigerar dåligt. Kommer sen upp på cykeln där jag är stark och har gott om självförtroende. Gillar att jaga och älskar att cykla förbi. Vinden i håret och naturen som susar förbi. Lite som att galoppera på en häst. Är en jämn löpare och uthållig. Så jag tar ofta många placeringar på cykel och sen några på löpningen. Gillar både cykel och löpning då det ger mig mycket intryck och känslor under träningspass och tävlingar.
Du är med i Terrible Tuesdays Triathlon Club. Berätta lite om klubben och hur du tränat med gänget.
Jag tävlar för Terrible Tuesdays sen ett år tillbaka. Det blev en stor förändring när jag gick med i klubben. Innan hade jag alltid tränat själv. Fick i och för sig hjälp med träningsprogram av Johan Hasselmark på Aktivitus innan.
Nu försöker jag köra simning på måndagar med klubben, teknik med Gabriella Fagundez, intervall löpning på tisdagar, simning på egen hand onsdagar plus söndagar. I övrigt tränar jag på egenhand. Klubben har gett mig grym sparring och härliga klubbkompisar.
Sommaren har innehållit många träningspass, inte så många distanspass på cykeln då jag bor på en ö sommartid. Men många simpass i fantastiskt salt och klart vatten på västkusten och många löppass i min hemmamiljö Grundsund.
Din säsong har verkligen varit spännande. Berätta!
Det som väntar är mitt mål som jag så längre drömt om. Ironman på Hawaii i oktober. Jag kvalificerade mig i april vid Ironman i Sydafrika. En varm och blåsig dag, där jag lyckades bra. Är otroligt glad över den dagen, och att det höll efter målmedveten träning.
Är även glad att Mikael Nelker ifrågasatte mina mål vid ett samtal hösten 2015. Jag sa då att jag ville till Hawaii inom fem år, det trodde jag var möjligt. Han undrade då vad som hindrade mig att kvala redan 2016. Eftersom jag inte hade något bra svar så gav jag allt för att vara väl förberedd till tävlingen i Afrika. Och det var jag.
Vilka lärdomar har du fått, och vad är du mest stolt över?
För mig är det viktigt att ha kontroll på all min utrustning, att lita på mig själv och min känsla. Jag skärmar av en del av omgivningen innan en tävling och går in i mig själv. Lyssna på favoritmusiken och intala mig att jag är stark. Jag är även noga med att aldrig träna när jag känner mig lite sjuk. Det kostar mer än det smakar.
Vad jag är mest stolt över.. svår fråga, men det är att vara trebarnsmor och lyckas prestera på tävlingar. [No shit…red anm.]
Slutligen, tänker du delta och försvara din placering under nästa upplaga av Saltsjöbaden Triathlon Sprint?
Det kommer jag säkerligen att göra trots att sprint verkligen inte är min distans. Deltagandet i år var ganska spontant och jag efteranmälde mig. Oavsett om det är den distansen man satsar på eller ej så är det ett ypperligt tillfälle att träna på alla momentet och framförallt simstart med trängsel. Tävlingen i sig är mkt välarrangerad och trevlig på alla sätt och vis. Allt i från en sprudlande speaker, glada funktionärer, supergod mat från foodtruck till barnens tävling med många leenden.
Tack säger jag!
Tack själv. Vi kommer självklart att följa Désirée under sitt äventyr på Hawaii.
Är du sugen på att träna och tävla triathlon? Även om du inte har samma ambitioner som Désirée kan vi verkligen föreslå att du ansluter till någon av alla de triathlon-klubbar som finns i Sverige. Varför inte följa med oss i Saltsjöbaden och vår rapportering!?
På hösten 2015 fyllde jag alltså 50 år och jag fick då en startplats till Ironman Kalmar 2016 av mina vänner och kollegor. Först var jag rätt tveksam, men när jag sugit på karamellen bestämde jag mig för att satsa.
För drygt ett år sedan plinga det till i min Instagram: ”Hej, det är Tommy Jansson och jag vill nog träna och tävla med er.” Efter lite mailväxling fattade jag att den här Säter-masen nog fattade vad han pratade om. Låt mig presentera Tommy Jansson som tog hem förstaplatsen i herrar 45-49 på tiden 01:09:03.
Helt klart var vårens intervjuer en fullträff att döma av antalet läsare. Kul tycker vi och det ger oss självklart energi att fortsätta. Nu när hösten gör sig tillkänna så drar vi därför igång igen. Vad passar då inte bättre en än triathlon-debutant!? Så, här kommer Jessica Winberg. Hon deltog som så många andra i Saltsjöbaden Triathlon Sprint och vann Damer Motion på tiden 01:20:45.
Imorgon går startskottet för den andra upplagan av Saltsjöbaden Triathlon Sprint. Den ruggiga vassen är klippt, de blå VM-mattorna är utrullade, vårt atombombsäkra växlingsområde är monterat, vägvisare infotavlor ledstänger och staket är placerade efter konstens alla regler. Allt är på plats. Snart sover alla och endast tävlingsledningen är vaken.
Ganska biffig för att vara triathlet, tänkte jag när han dök upp tillsammans med Oskar Djärv vid förra årets tävling i Saltsjöbaden. Men det verkade hur som inte stoppa framfarten för Jonatan Bejmar när han knep andraplatsen med dryga 12 sekunder före Donato Campanini.
Det är helt klart så att vi lyckades arrangera en bra tävling förra året. Resultatet visar sig i år då vi återigen lyckas attrahera stora delar av eliten att ställa upp. Rasmus Andersson är näst på tur att berätta om planerna för 2016.
Som jag trodde blev det förra inslaget med Sara Penton riktigt uppskattat. Inte så märkligt med tanke på att vi triathleter ägnar en stor del av vår tid med att nöta sämskskinn. Denna vecka är vi åter tillbaka med en elitsatsande triathlet. Jag introducerar Nils Svensson.