Sara Penton – en internationell doldis

I tider av Giron, Tourer och Vätternrundor är det dags att uppmärksamma en riktigt duktig atlet. Förvisso ingen triathlet, men väl en av våra talanger inom cykel. Tyvärr verkar väldigt få hört talas om henne…ja, det är möjligen därför ni inte hört talas om henne. Låt mig därför presentera Sara Penton.

Berätta om din bakgrund!

Jag har en bakgrund inom fotbollen och spelade från att jag var 6 år tills jag var 18-19. De senare åren mer seriöst, men fick tyvärr sluta pga. för många och svåra knäskador med bl.a. avslitet korsband och trasig menisk. Jag tog ett par års uppehåll från både träning och tävling och spenderade istället min tid resandes runt jorden med en ryggsäck. På våren 2010 kom jag hem till Sverige igen och började med lite allt möjligt och gjorde en svensk klassiker under 2011.

En svensk klassiker, imponerande. Hur kom du in på cykling?

Vi har cykelsemestrat ganska mycket i familjen och min storebror, Nils, började tävla flera år innan mig så det var egentligen inte helt främmande. Dock var det inte förens jag började träna inför Vätternrundan 2011 som även jag fann den riktigt härliga känslan för sporten. Jag lärde mig cykla i grupp, fick känna på hur fort det kan gå och fick avsluta med en bra tid på själva loppet. Jag har nog alltid haft en tjusning för när det går fort så det var häftigt att själv kunna generera höga farter och jag ville bara cykla snabbare och snabbare.

Vad är ditt långsiktiga mål?

Jag har flera långsiktiga mål som hänger ihop med varandra. Jag vill bli så bra på cykel att jag kan livnära mig på det och därmed också hålla den höga internationella nivå som krävs för stora mästerskap som OS och VM. I ett längre steg drömmer jag om att bli bäst i världen.

Wow, här och nu då, vad är ditt mål med säsongen?

Ett stort mål med säsongen är att ta mig till VM i Qatar i höst och kunna göra en bra insats för Sverige där. Jag siktar även på att ta medalj på SM och etablera mig i den internationella klungan.

Jag har följt dig på Facebook, och sett att säsongen startade lite ”hackigt”. Berätta.

Jag hade en ganska strulig inledning på säsongen där det laget jag skulle varit med i plötsligen inte existerade längre eftersom den största sponsorn drog sig ur. Efter en del panik och många ryckta trådar senare kom jag in i ett belgiskt proffslag. Jag hade då inte en susning om hur mycket jag skulle få tävla eller vilka de andra tjejerna egentligen var men har sedan slutet på februari fått rejsa kontinuerligt.

Skönt att det redde ut sig till slut. Så hur ser ditt tävlingsprogram ut?

Vi får veta med ungefär en månads varsel vilka UCI-lopp vi är uttagna till men sedan kan man alltid fylla ut med nationella lopp som går både i Belgien och i Holland hela säsongen. Hittills har jag fått köra både Womens WorldTour, högt kategoriserade 1-dags- och etapplopp samt klämt in några nationella lopp i Belgien där jag även till största delen bor under säsongen.

Det rullar på. Ibland med flera tävlingar i veckan ända fram till VM i Oktober och man får nästan passa sig så att man inte tävlar för mycket.

För mig som är en glad amatör, hur är det att vara proffs?

Det är kul! Kanske inte så stor skillnad som man kan tänka sig. Förra året var jag med i ett Holländskt klubblag och i år jag alltså med i ett Belgiskt proffslag. De största skillnaderna är att laget får köra de största tävlingarna samt att materialet och uppbackningen kring laget är bättre. Jag cyklar dock fortfarande helt oavlönad. Jag bor som jag sa i Belgien och hyr ett rum hos ett f.d. herrproffs och får hjälp med hyran från min Svenska klubb Stockholm CK. Det är grymt kul att kunna göra det här på heltid men det hade inte gått utan hjälpande händer från höger och vänster.

Berätta om laget, din roll?

Vi är på pappret 16 cyklister i laget med lite olika karaktär, några är backstarka, andra bättre på platt och spurt. Själv är jag rätt allround och fungerar för det mesta som hjälpryttare åt mina lagkamrater. Jag har dock fått mina egna chanser och bl.a. tagit en tröja för mest offensiva åkare och nu senast ett bergspris på ett lopp i Luxemburg.

Vilka är dina förebilder?

Oj svår fråga. Jag vet inte om jag har några. Jag samlar kunskap och energi från många olika håll för att utveckla mig själv och se till att jag kan prestera på bästa sätt. Någon jag verkligen ser upp till och alltid kan bolla idéer och tankar med är min storebror Nils. Han har mycket egen erfarenhet från cykling och har alltid något smart att säga.

Värsta minnet från karriär?

Jag har ju inte hållit på så länge, detta är fjärde säsongen jag tävlar, men närmast i minnet ligger min face-plant på SM förra året. Jag kände mig kanon, hade bra ben och gick för en medalj men kraschade illa efter kanske halva loppet. Båda hjulen släppte i en kurva utför och ansiktet tog största smällen. Inte direkt den avslutning på dagen som jag tänkte mig men lyckligtvis bröt jag inte ett enda ben.

Triathlon då Sara Penton, när kör du din första tävling?

Haha! Även om jag faktiskt simmar lite året om så är varken det eller löpning något som riktigt ligger för mig. Det får kanske bli en sprint om det passar eller så får jag gå över på triathlon när cykelkarriären lider mot sitt slut.

Som alltid förundras jag över den passion som måste finnas för att prestera på den nivå som Sara och andra med henne gör. Utan egentlig uppbackning. Sova på soffan och samtidigt representera sitt land, funkar det verkligen så i andra länder!? Jag uppmanar alla som läser detta att åtminstone följa och stötta Sara Penton i sin satsning. Vi i Saltis önskar lycka till och ser fram emot att ha dig på startlinjen i vår sprint om några säsonger…

Förresten, kom med du också och tävla med oss i vår sprint den 6 juni. Läs mer och anmäl dig här, välkommen.